EN HOLLYWOODREPORTER gjorde en gång en intervju med Cary Grant men hade undvikit den känsliga frågan om hans ålder. Redaktören beordrade honom att ta reda på det. Reportern tordes inte ringa utan skickade ett telegram: “How old Cary Grant?”. Han fick snabbt svar: “Old Cary Grant fine. How are you?“
Telegramspråket var kortfattat eftersom man fick betala för varje bokstav. Ett slags föregångare till dagens twitter.
I sin nya bok “How to write short. Word crafts for fast times” ger den amerikanske skrivcoachen Roy Peter Clark åtskilliga exempel på kortskrivande. Och framförallt på hur effektivt det kan vara: Shakespeares sonetter, Martin Luther Kings I have a dream, Fader vår, reklamslogans. Tusen ord kan säga mer än en bild.
Att skriva kort är svårare än att skriva långt. Det är en gammal sanning som jag tror de flesta journalister kan skriva under på. Det är ganska ovanligt att man blir uppmanad att skriva lite längre.
Clark identifierar två slags skrivare när det gäller korta texter: the putter-inners och the taker-outers.
De förra skriver först långt och kortar sedan. De tar bort det som inte hör till textens fokus. De skriver tweets på 260 tecken, stryker ner till 140.
The taker-outers kortar medan de skriver. De tar bort det som inte är fokus redan under tiden. Se skriver tweets på 100 tecken och lägger eventuellt till 40.
Att tänka kort redan från början är naturligtvis inte så dumt. Själv hör jag definitivt till den första kategorin. Jag skriver alltid för långt. Alltid. Men medvetet. Om texten ska vara 6.000 tecken kan jag skriva det dubbla först och sedan gå tillbaka och stryka ner.
Jag skriver siffran på textlängden sist, stryker och skriver dit en ny siffra. Ofta får jag hålla på åtskilliga gånger innan det är klart. (Är dock irriterad på Word som visar antalet ord och inte tecken när man skriver och har heller inte funktionen att man kan få längden där markören är.)
När jag strukit så mycket det bara går hamnar jag alltid på plus 500–800 tecken. Det slår aldrig fel.
Då återstår två alternativ: antingen skära sig själv in på bara benen eller lägga över en del av texten i fakataruta eller bildtext (alltid lurar det någon redaktör).
När man har bråttom går det naturligtvis inte att skriva medvetet för långt. Då handlar det om fokus redan från början, att ha texten i huvudet innan man börjar skriva.
Eller som det rådet Roy Peter Clark ger: Börja så nära slutet som möjligt.
Tag Archives: twitter
Medietrender 2013 III: Twitter-megafonen
HÄR FORTSÄTTER exemplen på medietrender 2013 som Nieman Journalism Lab bett ett antal framstående mediemänniskor i USA fundera på. Jake Levine är general manager på Digg.
Twitter — en megafon
“Twitter började som en plats för samtal, en plattform för meddelanden. Det hade karaktären av ett många-till-många nätverk. Vem som helst kunde publicera, vem som helst kunde följa någon annan. Man upptäckte människor att följa, inte innehåll att konsumera”, skriver Jake Levine.
I dag framstår Twitter mer som ett broadcastmedium än ett socialt nätverk, menar han. Stora grupper av användare (konsumenter egentligen) följer en liten grupp av stora varumärken. Några av dem är människor och några är företag. Mycket prat, väldigt lite lyssnande.
Levine frågar: Varför är det i Twitters intresse att fokusera deras användare runt en relativt liten grupp av mega-publicister? “Ett realtidsmatande av nyhetslänkar från företag och kändisar som vi redan känner till i stället för en meddelande-plattform där man följer vänner, några andra som man inte känner, några kändisar och några varumärken, där man bestämmer lunchställe och twittrar dagens favoritlänkar, där det ibland är ett rum för chattande och ibland nattens nyheter.“
De stora företagen vet inte hur man deltar i små gruppers samtal, däremot vet de hur man når en stor grupp passiva mediekonsumenter. Om Twitter mer liknar en broadcast-produkt har varumärken lättare att anpassa Twitter-annonser till sina kampanjer (och budgetar).
I brist på en bättre term kan man kalla detta en “broadcast-ification” av de största plattformarna på sociala medier, menar Levine. Detta händer i de flesta sociala medier: LinkedIn, Facebook. Dessa närmar sig mer traditionella broadcast-medier därför att det är i denna miljö som stora varumärken vet hur man kommunicerar.
Så Levines prognos. “2013 kommer med två saker: mera annonsintäkter för de stora sociala medierna och ett massivt tillfälle för uppkomlingar som Bransch, Reddit, Digg samt ett och annat företag som ännu ej existerar att skapa utrymmen där små grupper kan engagera i högkvalitativa samtal.”
Fler medieprognoser följer.
Medietrender 2013: Mer gräv
VAD KOMMER ATT hända med journalistiken under 2013? Det frågade Nieman Journalism Lab, knutet till Harvard i Boston, ett antal framstående mediemänniskor i USA.
Mobilens frammarsch, nödvändigheten av att organisera om nyhetsredaktionerna, Twitters osunda förvandling och många andra medietrender kommer på denna sida de närmaste dagarna.
Här är några nyårstankar att börja med.
Grävandets återkomst
David Skok som leder den Kanadensiska nyhetsportalen Globalnews skriver: “Det är min ödmjuka åsikt att 2013 kommer att bli ihågkommet som året då grävande journalistik och insiktsfull kommenterande journalistik kom tillbaka.“
Skok menar att nyhetsorganisationer som dragit in på djuplodande journalistik lämnar ett utrymme för dem som i stället vill etablera sig som en kraft att räkna med.
Sedan New York Times i mars 2011 införde sin betalvägg på webben har över 300 tidningar i USA följt efter.
Vad dessa tidningar insett är att det inte går att ta betalt för innehåll som finns gratis på andra håll. För att få betalmodellerna att fungera måste prenumeranternas krav tillfredsställas: att ge perspektiv, tolkningar, kontext och analys.
Under 2013 när pengarna från alla dessa betalväggar strömmar in kommer tidningarna att upptäcka att de inte har något annat val än att producera högkvalitativ fördjupande journalistik som skiljer sig från mängden.
Förändringspulsen ökar
Matt Haughey som skapade Metafilter, en av de första communitybloggarna, skriver att webben varit mainstream i femton år nu och under de första fem åren såg vi traditionella medier som tidningar och tv-bolag duka under i sönderfallet av internet när nya aktörer kom in på banan.
Vad som sker nu, menar Haughey, är att dessa nya aktörer själva håller på att duka under. Bloggandet som började för cirka tio år sedan tas nu över av sociala medier. Men även de stora giganterna har problem. Facebook slåss med sina förnyelseproblem och sin aktiekurs. Twitter smäller in annonser överallt och hoppas att det ska ordna sig.
Mobil-plattformen kommer att växa. Mycket pengar strömmar just nu till mobilapparna.
Haughey avslutar: “Jag tittar i min kristallkula och ser inte så många vinnare eller förnyelsetrender som jag vill satsa pengar på. Vad jag ser är en massa redan existerande bolag som kommer att minska ännu mer när förändringspulsen ökar och den ena förnyaren efter den andra konkurrera ut sina medtävlare och under en kort period finnas i strålkastarljuset innan de själva hamnar på skräphögen.”
Fem medietrender
Rasmus Kleis Nielsen, professor i kommunikation vid Roskilde universitet, skriver om fem medietrender som kommer att fortsätta att skärpa nyheterna under 2013.
* Fortsatt kostnadsjakt i tidningsbranschen beroende på den digitala förändringen och den globala ekonomiska krisen.
* Ännu mer minskade anslag till nyheter inom kommersiell tv när de matchar tittarnas och annonsörernas önskemål.
* Ökad politisk press på public service-medier. I USA från konservativa som är emot statlig inblandning i mediemarknaden. I Västeuropa från den privata sektorns medielobbyister som pekar på orättvis konkurrens.
* Fler uppstickare med journalistiskt innehåll, även icke-kommersiella, lanserade under buller och bång som slåss för att få det att gå ihop och dra publik.
* Håll ett öga på Frankrikes och Tysklands försök att ändra villkoren för nyheter på webben och Googels försök att bekämpa detta.
Fler medieprognoser följer.