OM MAN SUMMERAR alla krig under de senaste 200 åren mellan stora mäktiga och mycket små länder, hur ofta har de små vunnit över de stora? Aldrig? En vetenskaplig undersökning visade att i nästan vart tredje krig vann de mindre länderna.
Och i de konflikter där de små länderna inte krigade på konventionellt sätt utan använde gerillataktik vann de i 63 procent av fallen.
Varför vinner inte alltid de tillsynes överlägsna? Vilka mekanismer får en underdog att bli segrare? Detta sker ju faktiskt då och då, även i det lilla. En basketmatch till exempel.
Amerikanen Vivek Ranadivé blev ombedd att vara tränare för sin tolvåriga dotter Anjalis basketlag. De bodde i Menlo Park i Silicon Valley och laget bestod av småväxta flickor, döttrar till datanördar. De var usla basketspelare. Laget, som hette Redwood City, förlorade varje match.
Ranadivé tackade ja, trots att han aldrig sysslat med basket förut. När han sett några matcher förbryllades han över hur basket spelades. När ett lag lagt bollen i motståndarens korg sprang det tillbaka för att försvara sin egen korg. Så höll det på. Fram och tillbaka.
Efter att ett lag vunnit poäng ska enligt reglerna motståndarlaget starta spelet igen med ett utkast från kortlinjen inom fem sekunder. Sedan har de tio sekunder på sig att passa bollen vidare till andra lagets försvarszon.
Varför spelade svaga lag på de bättre lagens villkor, frågade sig Ranadivé och beslutade sig för att inte spela på det konventionella sättet. Han bestämde sig för att hans lag skulle spela man-mot-man med press på motståndarna över hela banan. Hela matchen.
Normalt står försvararen bakom motspelaren men Ranadivés flickor spelade ett extremt aggressivt, och riskablare, presspel och stod framför. Det gav resultat.
RANADIVÉS TAKTIK blev ett exempel på hur en nackdel kan förvandlas till en fördel. Om detta fenomen handlar den amerikanske författaren och journalisten Malcolm Gladwells nya bok David & Goliath. Underdogs, misfits and the Art of Battling Giants (Allen Lane).
Gladwell, som bland annat är medarbetare i The New Yorker, har tidigare skrivit bestsellern Tipping point om vilka mekanismer som ligger bakom en utveckling som plötsligt vänder. Och boken Blink handlar om intuitionen, vår förmåga att avläsa komplicerade situationer och på ett ögonblick fatta snabba beslut som är baserade på mycket lite information.
Time magazine har utsett Malcolm Gladwell till en av världens 100 mest inflytelserika personer. Man kan säga att Gladwells skrivande är ett angrepp på konventionellt tänkande. Han dyker ner i våra förutfattade meningar och ser när någonting är mer komplext än det ser ut att vara. Han rör sig förbi de impulsiva svaren till djupare analytiska bedömningar. En viktig journalistik som av dagens utveckling inom massmedierna att döma inte verkar ha framtiden för sig.
Den här gången handlar det alltså om vissa människors förmåga att vända sina begränsningar till att bli en fördel — och om vår grundmurade uppfattning att det stora och överlägsna alltid är stort och överlägset. David & Goliath är en bok om vad som händer när vanliga människor konfronterar jättar.
VI KÄNNER ALLA historien om David och Goliat. Hur den lille besegrar den store.
Deras kamp utspelade sig på 900-talet f.Kr. Filistéerna och israelerna stod med var sin armé på kullarna vid Terebintdalen. Ingen av arméerna vågade gå ner i dalen och blotta sig.
Första Samuelboken (17) i Gamla testamentet berättar:
“Ur filisteernas led steg då fram en tvekampskämpe som hette Goljat från Gat. Han var tre meter lång och bar en hjälm av brons och ett harnesk med bronsfjäll som vägde omkring 60 kilo. Han hade benskenor av brons och en bronssabel i rem över axeln. Skaftet på hans spjut var tjockt som en vävbom, och spetsen, som var av järn, vägde över sju kilo. Framför honom gick hans sköldbärare.”
Israelerna uppmanades att sända ner en krigare att möta Goliat i en avgörande strid. Ingen vågade. I fyrtio dagar steg Goliat fram men israelerna var skräckslagna.
En spenslig fåraherde från Betlehem som hette David fick höra att belöningen till den som besegrade Goliat var kung Sauls dotter. Han erbjöd sig att slåss och förklarade att han hade besegrat både lejon och björnar som försökt att ta hans får. Kung Saul ville att han åtminstone skulle bära krigsmundering och svärd men David tyckte det var för tungt.
Han tog upp fem släta stenar ur en bäck och lade i sin ränsel. Så gick han ner för att möta Goliat. När denne såg den lille gossen med sin stav tog han det som en förolämpning och hånade David.
Det slog aldrig Goliat att striden kanske skulle utkämpas på helt andra villkor än dem han kände: närstrid man mot man. David valde att bekämpa Goliat på samma sätt som han stridit mot de vilda djuren: som en projektil-krigare.
Han stoppade en sten i sin läderslunga och svingade iväg den rakt mot Goliats panna. Jätten föll och David sprang fram och högg av Goliats huvud med dennes svärd. Den filisténska armén flydde.
Gladwell citerar en expert på ballistik som räknat ut att stenen som träffade Goliat kom emot honom med en fart av 34 meter i sekunden, tillräckligt för att den skulle krossa hans skalle.
SAGAN OM DAVID och Goliat är tre tusen år gammal men än idag gör vi samma felbedömningar som kung Saul gjorde. Vi glömmer historiens lärdom: att de kraftfulla och starka inte alltid är vad de verkar vara. Och att underdog-känslan kan förändra människor på ett sätt som vi ofta inte lyckas inse. Den underlägsne kan spela efter reglerna eller följa sin egen instinkt.
Vivek Ranadivé gjorde det senare med sina basketflickor. Den stenhårda presstaktiken medförde att motspelaren som skulle kasta ut bollen inte hade någon att spela till och fick panik. Fem sekunder gick snabbt och Redwood City fick bollen.
Om motståndarna lyckades koncentrerade sig Ranadivés flickor på den andra deadlinen på tio sekunder. Redwood City överraskade alla andra mycket spelskickligare lag och gjorde enkla poäng gång på gång. De kunde leda med 12–0.
Ranadivé hotades med stryk av de andra tränarna som inte hittade något motmedel. The Redwood City Press var extremt slitsamt. Laget tränade enbart kondition, tekniskt skulle de ändå aldrig komma i kapp.
Varför spelade inte alla lag på det viset? Därför att man måste vara desperat. Du måste vara så dålig att du inte har något val. Du är ställd mot väggen. Det var därifrån som lagets järnvilja och attityd kom.
Redwood Citys svaghet, att inte kunna dribbla, passa och skjuta, gjorde deras vinnarstrategi möjlig. Flickorna lärde sig att hårt arbete kan slå skicklighet och att det konventionella är till för att utmanas.
Ranadivé var en underdog och det gav honom frihet att pröva det andra inte hade tänkt på. Han hade inte heller någon prestige investerad i basketen. Det var den oväntade friheten som kommer från att inte ha något att förlora.
GLADWELL GER ETT annat exempel på hur ett handikapp kan vändas till en fördel: dyslexi.
Dyslektiker läser mycket långsamt. Som barn kan de se sina klasskamrater lära sig läsa medan de själva inte riktigt förstår. Det kan leda till dåligt självförtroende och depression. Många dyslektiker klarar inte av att kompensera för sitt funktionshinder. Men det kan i bästa fall tvinga fram en utveckling av färdigheter som annars hade legat vilande. Det är ett anmärkningsvärt stort antal framgångsrika entreprenörer som är dyslektiker. Ingvar Kamprad, Steve Jobs, Steven Spielberg och de andra lyckades, inte trots, utan tack vare att de hade dyslexi. De lärde sig något under sin kamp som visade sig skapa stora fördelar.
De var tvungna att vara mycket välorganiserade, goda lyssnare och förenkla alla frågor ner till basic. De var vana vid misslyckanden och villiga att ta sociala risker. Vad man lär sig av nödvändighet är mer kraftfullt än lärande som kommer enkelt, skriver Gladwell.
Entreprenörer måste vara öppna, de måste kunna se saker som andra inte ser och vilja utmana sina egna förutfattade meningar.
Del II på onsdag.