Felvänt tänkande. Ur Don Frys Writing your way
NÄR EN REDAKTÖR säger följande: “Det där är ju jätteintressant, det borde du flytta upp i texten”, är jag på min vakt. Visst, det kan ligga något i det. Ibland kan till och med hela vinkeln hittas långt ner i texten.
Men om en deskredaktör vill flytta något som är bra längre upp i texten beror det oftare på ett slentriantänkande. Det går ut på att allt som är bra ska ligga så tidigt som möjligt i texten. Och vad händer då med det som ligger längre ner, när det dräneras på bra material?
Just det, bara tråkigare och tråkigare för läsaren. Detta tänkande kring journalistiskt skrivande kallas den upp– och nedvända pyramiden. Det allra viktigaste först, sedan det näst viktigaste, därefter det tredje viktigaste och sedan det som inte är särskilt viktigt och sist det som egentligen är helt ointressant.
Så skrevs alla nyhetsartiklar förr (och dessvärre ganska många fortfarande). En av anledningarna var att man skulle kunna kapa texten från slutet i sätteriet om den var för lång utan att något viktigt gick förlorat.
Texterna pusslades ihop på sidorna av en ombrytare, en grafiker. Sedan började sidorna ritas av en redigerare som då hade bättre koll på textlängder, men ändå hängde pyramiden kvar. Nu verkar vi vara tillbaka i sätterivarianten när redigeraren häller in texter i färdiga mallar.
Vad betyder det för läsaren att skriva på detta sätt? Förutom att läsaren snart förstår att det bara blir tråkigare och tråkigare att fortsätta, får densamme inget sammanhang, texten blir svårförståelig. Den är helt enkelt inte skriven för läsaren.
För vad är det som är tråkigt? Jo, alla fakta och sammanhang. Det som ger läsaren insikt och förståelse. Detta vill någon med pyramidtänkande trycka ner så långt som möjligt.
Det underliggande budskapet är: läs inte vidare, det blir bara tråkigare och tråkigare.
Just därför behöver man bra material även längre ner i texten. Guldmynt, brukar man kalla det. Särskilt i längre texter är det viktigt att dessa guldmynt kommer då och då som en slags belöning till läsaren. Något som på nytt väcker intresse och nyfikenhet.
Det kan vara en spännande anekdot, ett träffande citat, en välformulerad mening, en berättande detalj som ger insikt — kort sagt alla möjliga spänningsknep man kan hitta på. Eller rättare sagt, som man kan hitta i sitt researchmaterial.
Och har man lagt ut ett guldmynt, skapar det förväntan på ett nytt och om det kommer också är läsaren fast, för nu är den övertygad om att det kommer fler.
Det upp-och nedvända pyramidtänkandet placerar alla guldmynt i början i en stor hög, vilket ger besvikna och förvirrade läsare.
Så be din redaktör att noga motivera varför du ska flytta upp det som är “jätteintressant”, när det i själva verket gör bättre nytta längre ner i texten.